Feber

Oh, pust och puh!
Febertermometern visar 37,8 vågen visar 53,2 och 1/3 av barnen är friska, inte så stora chanser för snabb återhämtning för mamman.
Har nästan glömt hur det känns att vara frisk och stark. Efter tio dagar med feber och bihålor fulla med snor känner man sig inte så kaxig.
Peppar peppar känns det ändå odag som att vi går åt rätt håll.
Snart är det påsk och då ska vi (väl) vara friska och ge oss av lite söderrut och prova nya block.
Nu har Emil och jag dessutom blivit lurade att köra twentypullups. Vi får se hur länge armbågarna klarar sig. om sex veckor utlovas det resultat, fasiken att man är en sån "sucker" på att gå på utmaningar:)
Senast jag klarade 20 pullups var på julafton för tre år sedan, men då var jag full...

Lite lördagsfilosoferande leder ändå fram till tanken att det kanske är nu som man är som lyckligast!

Småbarnsmorsa

Här följer en beskrivning av hur en dag kan se ut för en helt vanlig småbarnsmorsa i 2000-talets Sverige.
Dagen börjar ca. kl. 08.00 då vi, d.v.s. Nils och jag vaknar. Det första vi gör är att släppa in storebrorsorna som kommer och gosar och säger godmorgon. När jag öppnar dörren släpper jag också in en underbar kaffedoft vilket berättar att Emil sitter och äter frukost. Melker ska visa sina senaste Spidermankonster och Linus vill att jag ska berätta en saga. Sedan är det till att få iväg allihopa till dagis och jobb. Vi har den oerhörda lyxen av att slippa packa på Nils och ge oss iväg. Emil hämtar och lämnar nästan alla dagar i veckan. När så alla har gett sig av blir det lite stressigt att hinna få i mamman en ordentlig frukost innan bebis vill sova igen. Efter frukosten sover Nils och jag middag. Denna gång ligger han på mitt bröst i kökssoffan i sisådär en och en halv till två timmar. Lunch, en kopp kaffe och sen dagens friskluftsintag. Vi promenerar i Hågadalen eller tar en joggingtur. När våren kommer ska vi ge oss ut i klätterskogen, längtar!
Vid halv fyra kommer resten av gänget hem igen. Då läser vi sagor, leker med bilar (vilket jag bara ägnar mig åt högst motvilligt) och lagar mat. Vid halv åtta turas Emil och jag om att natta storpojkarna. När de sover turas vi om att vanka med Nils medans den andra kör hemmaträningen ibland bara ett par varv på pilatesbollen och ibland hela programmet med klättervägg och kettlebell. Är det torsdag kommer farmor och leker medans Emil, Nils och jag åker till Crux och klättrar. Sedan sitter vi i soffan till alldeles för sent och fikar och spelar Wordfeud. Tacka vet jag den svenska föräldrarförsäkringen!
Sedan består helgen av långa frukostar som slutar där lunchen börjar, pulka-skridskoåkning, div. klätterutflykter och bastubad.
Återkommer ofta i tanken till undersökningen vad människor på dödsbädden vill ge för råd till oss andra.

Hur man får till det.

Som småbarnsförälder är det dyrbaraste man har tid. När möjlighet ges är det bara att köra. Är du tillräckligt motiverad så går det.
Barnvakten bokad och du har ont i halsen? Kör, känn inte efter, bara kör...
Ja, kanske inte alltid att rekommendera men det ges liksom inte möjlighet att ligga på sofflocket och fundera då kan möjligheten redan ha passerat..
När man så kommer ut (eller in) så känner man sig lätt som en Duracellkanin. Klättra klättra klättra. Det som blir lidande är den sociala biten av det hela, vem har tid att snacka?
Jo, förresten lite har iaf jag tid att prata för jag ammar ju och då händer det faktiskt att jag sitter still en liten stund!
Bästa sättet att umgås är ju i joggingspåret eller på blocket.

MammaTina sitter still en liten stund!