Fontanfilm

Nu kommer den kanske något långa filmen från Fontan (11.5 min). Det bjuds på en del sends, barnbus och trevlig musik. För den som ändå tröttnar rekommenderar jag en liten räkneövning:
- Hur många handavtorkningar på byxorna under klättring syns i filmen?

Det var ofta suboptimalt stick, men det gick rätt bra ändå. Vad vi inte visar är alla de problem som vi inte kom upp för. Högst upp på min lista inför nästa besök står nog Little Karma i Isatis och Retour aux sources i 95.2. Fina problem som jag var hyfsat nära på. Kanske kan jag klippa ihop en liten förnedringsfilm från Little Karma senare. Det ser ju rätt kul ut när man är nästan helt uppe och sedan hasar ned för den rätt flacka toppen. Det är dock inte så skönt. Ömma revben och lite mindre skinn på armen blev resultatet. Konstigt att man vill dit igen...

Vad fick jag gjort?

När vi åkte till Fontan denna gång var det som att åka för första gången för mig. Första gången vi åkte 2009 hade jag en fyra veckor gammal trasig A2 pulley och klätterförbud, inte de bästa förutsättningarna.
Andra gången vi åkte 2010 hade jag ett trasigt korsband med mig i bagaget, inte de bästa förutsättningarna.
År 2011 hade jag tjock mage så då åkte vi till Åland istället. I år skulle jag då få lite revansch. Med tre barn och väskorna fulla med lego, snuttefiltar, välling, blöjor och en och en annan klätterpinal började vår resa kl 04.30 på lördag morgon den 5/5, Melkers fjärde födelsedag. Han har nu firat tre av fyra födelsedagar med chokladtårta i Fontan.
Kl. 17 samma kväll var vi i Elephant och klättrade. Varje dag hotades det med regn så varje dag klättrade vi som om det var den sista. På morgonen vaknade vi dock till solsken alla dagar utom den första. Då satt vi inne och pimplade kaffe, läste förare och spelade vändtia, Linus nya favoritspel.
En vilodag fick vi och den spenderades traditionsenligt på Decathlon.
Sex klätterdagar på en vecka är inte dåligt. Linus och Melker hade nog flest sends med sig hem, Nils körde bulldozer med sin lilla hand i sanden och en hel del av den, sanden alltså, hamnade nog i hans mage.
Jag hade tre mål,
1.  att få göra La Marie Rose, Fontans första 6a, check! Men fy f-n för nedstigningen, tur att Björn var med och kunde rädda mig...

2. La Voie Michaud i Elephant, check! Det gick lite för lätt bara, men som sagt med en hel kropp så...

3. Att göra en 7a. Det blev Rince-Mi i Roche Hercules. Ska man prestera är det ju bäst att göra något man är bra på, d.v.s. låga,  tak och campusproblem. Lite för lätt trots att hålen var tokblöta och slutjuggen var en vattenpöl men som sagt passar det så passar det.

Trevliga resor ger ju mersmak. Varför vänta till våren när det är en härlig höst innan. Om jag nu inte får jobb till hösten kanske vi kan bränna ner i september igen.

Kabrolepudding

När vi har varit hemma i nästan fyra dagar börjar sugen efter mera resa komma krypande igen. Det där med att varje kväll sitta och mumsa i sig "Kabrolepudding" (Melkers namn på Creme brulee), ostar och rödvin och fila på sina ömma fingertoppar är nått för oss det. Kankse vi kan klämma in en resa till i september också. Nils måste ju hålla sin sanddiet vid liv.

Fontainebleau

Nyss hemkomna från en härligt, fullspäckad, underbar vecka i skogarna kring Fontainebleau.
Bilderna får sammanfatta.

1:a maj!

Idag marscherade vi ut till Jumkil med våra plakat. Vi höjde våra röster för att kräva nödvändiga förändringar. Vi kräver:

- kortare arbetsdagar
- längre semester
- bättre stick
- tjockare paddor
- helnattssömn till Tina.

Det blev lite klättrat också...