Visst känns det i luften. Helgplaner smids redan på måndag förmiddag. Att gå ner till 80% tjänst känns ju helt rätt.
Fortfarande dock så många stenar att komma upp på, så begränsat med tid.
Listan är lång och blir av någon magisk anledning inte kortare utan ständigt längre.
Som småbarnsförälder är det till att välja med omsorg. Så här går diskussionen kring klätterplanerandet hemma i det Splundbergska recidentet.
-Prins Valium kanske!
-Nej just det, där är det myror. Då får Nils panik. Det får vi spara till mitt i veckansessionen.
Hmmm, vad säger vädret?
-Fuktigt, ok, inte hemliga dalen då.
-XX! Nej, dålig hud på höger långfinger.
- Är du upplagd för projektet då.
- Njae, känner fortfarande av vänster armbåge från förra gången.
- Källbergahygget! Ja, fast det kommer att vara skitmycket folk.
- Ja, det blir bra, jag känner ändå mest för att fika och då är det ju trevligt med trevligt sällskap.
Osv, osv...
Angenäma problem vi har.
Nu ska jag bara se till att bli av med käftvärken efter bortopererad visdomstand från helvetet. Sen ska jag se vad den här tanten egentligen går för!
