Ambitioner

Hur högt ska man lägga ribban?
Med det liv vi lever nu med bebis, dagisstyrelsemöten, bilbanor som ska köras, kissiga lakan som ska tvättas, bullbak och lattedrickande, ja ni vet hur det är, gäller det att hitta den däringa lagoma nivån för ribban.
Visst drömmer vi om att göra långturer i Lofoten och Kalymnos har vi ännu inte besökt. Visst vill vi klättra tre gånger i veckan, springa kanske lika många, måla om några rum, städa lite oftare och sånt där. Just nu handlar det mest om att prioritera. Städning är låååångt ner på listan.
Jag blir ändå ganska nöjd med mig själv när jag nästan dagligen inser att jag, på många gamla kloka människors inrådan, tar vara på tiden med barnen. Ok, jag tycker också att det är skitjobbigt att hela tiden vara så trött och det är ju underbart att få lämna över bebisen till nån annan ett slag, men jag njuter också av det och lägger undan doften av bebishud, känslan av en barnhand som smyger sig in i min, sagostunderna på kvällen, i minnet.
De där gamla kloka säger ju ta vara på tiden, det går så fort. Det gör verkligen det, skrämmande fort. Kanske håller jag också på att bli en av de där gamla och kloka.
Bergen och klipporna finns kvar. Det gäller bara att ha jobbat ihop tillräckligt med pensionspengar så att det finns kosing nog att ta sig dit med:)

Åh Åland. Härligt! Eftersom vi alltid vill klättra var vi inte sena att nästan direkt efter Fontan boka nästa resa. Dessutom var våra öl och Tobleroneförråd nästan slut och då passar ju en tur till Åland alldeles utmärkt. Klart hade för ovanlighetens skull lovat finväder och det var även dags att låta husvagnen sträcka på benen.
Med fint sällskap, restaurangbesök och minigolfturnering blev helgen en härlig minisemester.