Kontentan efter heldagen på väggen med selen på var att det är för jävla roligt att bouldra.
Jag har sedan vi fick barn sett mig som den ofrivillige bouldraren.
Men eftersom alternativet, bara klättra lite, inte fanns var ju boulderingen ett mycket bra alternativ.
Så från att vara en som endast klättrade trad, inte ens en ynka liten bult fick finnas på leden, har jag nu tagit steget till fulländad bouldrare.
Vi tog ju med oss våra två stora pojkar för att vi tänkte att de skulle få klättra rep men efter första leden tyckte Linus att vi skulle gå och bouldra istället!
Nåväl, botemedlet, mot omotivationen var en blixtvisit till Åland. Vi var ju tvungna att handla en massa alkohol till eventet nu på fredag och då passade vi på. Båten till Åland tar två timmar så vi jobbade på vägen dit. 45 minuters bilfärd
Till
och sedan tre timmar vid stenen. Jävligt kallt var det men att få chansen att klättra ute i januari! Say no more! http://m.youtube.com/watch?v=jT3_UCm1A5I
Snart kommer dock maken att få leta efter nya betakompisar för herrejävlar vilken form han är i!!!
Ja ja, utan gravid/amningshormoner i kroppen har jag inte en chans. Kanske en nr. 4, så att jag kan komma ikapp honom igen;)
Eller så får jag väl börja träna klättring istället för att leka klättring, eller bara hålla mig skadefri mer än några månader åt gången...
