Onsdagsutflykt

Efter en blåsig och regnig eftermiddag lättade till slut molnen lagom till middagstid.

- Vill ni äta tortellini i skogen barn?
- Jaaaaa!

Pappa bestämde destination. Nya blocken i Fiby. Calle hade tröttnat på att måla garage, så han följde också med. Efter lite klättring på etablerade problem borstade Tina fram ett trevligt nytillskott. Bonnläppen kräver eventuellt en viss räckvidd och hittas 10 m vänster ifrån Byfånen.


Untitled from Klätterfamiljen on Vimeo.

Vad man behöver.

Behoven är olika. Jag behöver klättring. Det är när jag klättrar som jag är i mitt rätta element.
Klättring är terapi, rekreation, äventyr, "pysventil", frilufsande.
Vissa dagar är det lättare att komma ut än andra, tur att man då har en samspelt/likasinnad äkta man. Vi drar varandra. Ena dagen är det jag som är supperpeppad och står och kokar kaffe och packar, andra dagen är det Emil. Hur härligt som helst och fantastiskt att det är så. Ännu mer friktionsfritt blir det ju i och med att båda ser det som självklart att prioritera bort städning/tvättning/diskning framför klättring.
Jag måste bara (om ett halvår eller så) lära mig att bemästra min hjärna. Ingen dålig uppgift!
Jag menar om jag gravid i v 25, tror jag; klättrar nära min maxgräns måste det innebära att jag inte riktigt har pressat mig till min maxgräns, känns som ett logiskt resonemang.
Man är aldrig starkare än sin svagaste länk, eller hur man nu säger. Har iallafall höstens träningsmål färdigplanerad.

En film från Åland!

Valborg på Åland from Klätterfamiljen on Vimeo.

HIT

Skam den som ger sig heter det visst...men om jag kunde ge mig lite tidigare skulle jag förmodligen inte ha behövt alla långa ofrivilliga uppehåll från klättringen.
Visserligen sägs det att de som ger det där lilla extra på väggen eller på projektet är också de som (oftast)belönas med framgång. I mitt fall är det bevisligen motsatsen som gäller, med en sträckt axelmuskel, en avsliten pulley, ett opererat korsband...

De två (snart tre) mer frivillga uppehållen däremot gör mig nog bara gott, man kan ju passa på med lite Hypergravitytraining (http://www.nicros.com/archive/HIT_overview.cfm)  med äkta viktväst man ändå håller på!

En första film

Här kommer en första film. Det blir lite klättring, husvagnsliv och barnbus. Håll till godo.


Blandade äventyr from Klätterfamiljen on Vimeo.

Sommar igen!

Nu när sommarvärmen är tillbaka drogs vi till en vattennära klippa, Gåseborg. Något mer än fotbad blev det dock inte. Dagen blev nästan perfekt, sånär som på den lilla fadäsen att halva lunchen glömdes hemma i kylskåpet. Som tur var var även familjen Wandebäck där som glatt delade med sig av några kycklingben. Middagen var ju i alla fall klar när vi kom hem sent. Vid klippan var också Björn och Ronny samt ett trettiotal andra klättrare och barn. Således var det bara att ta kölapp och klättra det som var ledigt. Vi hann med bla Diktator, Messerschmitt, Himmler och Blitz innan jag ännu en gång fick lära mig läxan att leder med mossa på istället för krita ofta är i ett sådant skick utav en anledning.  //Emil

Gungmattemys!

Gungmattebus!

Valborg på Åland

Det gäller att passa på som dom säger. När det vankas blå himmel lämnas det inget utrymme för att känna efter. "Hä bar ´å åk" som nån anna sa.

Vi åkte österut denna gång till solen och kylan visade det sig. När kroppen vant sig vid sådar 18-20 grader känns plötsligt 5-10 väldigt kallt. Långkalsongerna och de fodrade galonisarna var med så det gick ingen nöd på oss!  På fredagen hamnade vi i Gunnarsklint ett för oss nytt ställe. Efter 5 minuter hade jag (Emil) lokaliserat första området, tyvärr var det Highball väggen. Vi vill ju klättra brant och lågt så det var bara att leta vidare. 1.5h senare var stora grottan hittad och vi kunde börja köra. En av oss var i alla fall uppvärmd.

Melker somnade gott i hängmattan efter lunch!

Roger, Lena, Theo, Håkan och Björn anlände så småningom. Eftersom det var första gången på Åland för dessa (inte Björn dock) tyckte vi att Getagrottan var bästa valet för lördag. Det var också Roger, Lena & Theo:s premiärtur med deras nya husvagn. De verkade nöjda och Håkan fick också plats. Björn sov i sin nya "husbil", lite kallt var det visst.

Glad när man kommer upp är man alltid!

Vi kände på några klassiska Geta problem såsom Martikainen vilken vi återkom till även på söndagen.

Lillebror sover storebror kollar film.

Prima husvagnsliv!

Fikaklättrare in action!

 Högläsning ur föraren eller...

Som sagt vi hade det svalt och skönt. Melker och Tina gjorde ett fynd som förhoppningsvis var säsongens sista snöhög. Missförstå mig  inte nu, jag gillar snö, det är bara det att den tillhör vintern...som räcker om den är tre månader lång...

Tina fortfarande stark viktvästen till trots.

Trötta och slitna, men väldigt nöjda var det till slut dags att åka hem. Till vår överraskning var parkeringen utanför soltuna café där vi skulle hämta husvagnarna fylld av veteranbilar. Det var visst något första maj jippo. Vi kunde dock lirka oss ut. Vi hann med ett stopp på Plasto affären också. Vi blev insläppta trots att vi bommade stängningstiden med 2 minuter. Linus valde en stor trailer med en grävskopa på flaket. Melker som också fick välja fritt tog den minsta bilen som fanns, den satt så fint i handen.

Påskfirande i Ågelsjön

Påsken visad ju upp sig i sina allra grannaste färger hela helgen.
Vi tog tillfället i akt och lät vår husvagn sträcka på benen för första gången denna säsong. Pick och pack och barn och mage stuvades in på torsdagskvällen med viss förhoppning om barnfamiljsalpinstart på långfredagen...dvs. vara vid klippan ca 11.
Sol,plättar och värme avnjöts i fulla drag.

Målen var enkla, klättra, mys och ha roligt.

Emil hade lite tradsug och fick prova kanslan av en sele full med metall.

För min (Tinas del) var det härligt att känna att det fortfarande känns bra att klättra.

Morgonkylans perfekta stick byttes snart ut mot fikaklättrarnas mer behagliga temperatur då inte ens långärmade tröjor behövdes.

Två dagars klättring hann vi med innan släkten hemma i Uppsala slet i oss och vi vände kosan hem igen. Denna gång bara två timmar sena!

Men då var maten upplagd, köttet grillat och bordet dukat. Ja vi fick ta hand om disken men rätt ska vara rätt.