måndag 17 september 2012

Fem nyanser av trötthet

Tinas första jobbvecka och med andra ord min första riktiga pappavecka.

Första nyansen
Helgen innan veckan var vi på bröllop i Rättvik. Tröttheten efter sådana tillställningar brukar sitta i ganska länge men inte en hel vecka väl...

Andra nyansen
Sprungit måndag, tisdag, onsdag och torsdag varav tisdag ganska långt och klätterutflykt onsdag och fredag, men man är väl lite tränad och ska väl inte bli så trött av det...

Tredje nyansen
Laga mat varje kväll med tre trötta hungriga barn i hasorna samt lite allmänt vardagsroddande och shopping borde inte ta musten ur en wannabe ultralöpare eller....

Fjärde nyansen
Barnvakt i helgen åt två kusiner. Stoj och stimm. Fem barn 1-6 år gamla kan bidra till lite trötthet, men vädret var fint och vi kunde vara ute så det var inte så jobbigt eller....

Femte nyansen
Borelia igen för fjärde eller femte gången... Puh det kanske finns en förklaring till tröttheten som jag vill acceptera ändå. Men veckan som kommer ska vi (jag och Nils) träna hårdare, på att ta det lugnt...

lördag 15 september 2012

Klättergym med bebisgrop.

Så har det då hänt, äntligen! Uppsala har fått ett klättergym som med dagen kräsna klättrare bör hålla måttet. Ett finfint ställe att träffa likasinnade på, träna, fika, imponeras av parkour och skejtmänniskorna. Hörde faktiskt bara positiva tongångar i Hus1 idag. En av de bästa sakerna med klätterdelen är att den har en egen bebisgrop. En ca. 10 kvm stor yta där inga bebisar under ett kan ta sig ifrån. Så kom igen nu alla föräldralediga på torsdagar kl. 10 tar ni med era småttingar och träffas och byter baciller och beta!

lördag 8 september 2012

Husvagnen

Vår fina (läs gamla, slitna, sunkiga men ack så älskade) husvagn får komma ut och röra på sig igen.
Tack vare ett bröllop, Emil och Kristina, får vi ytterligare ett tillfälle att dra iväg med vår " mysmobil".
Kanske är det mina barndoms somrar kanske är det min bisarra böjelse för lukten av fukt och gammal broccoli jag vet inte vad men husvagnslivet har en speciell plats i mitt hjärta. Som tur är verkar samtliga familjemedlemmar hålla med. Eftersom barns största behov i allmänhet är att vara nära sina föräldrar är det inte så svårt att förstå dem. Och eftersom den här mammans största behov är att röra på sig passar det ju perfekt med ett pyttelitet mobilt hem. Linus kikar ibland ut genom fönstret på morgonen och säger
-Jaha, var det här vi var. Jag skulle bara kolla.