Jag och Nils var i Focksta med Nikki och Doris och njöt av tidvisa vårsolsglimtar. På grund av snöläget höll vi oss kring jaktstugan. Barnen var glada sticket var bra och kaffet gott vad mer kan man önska... Jo att man kommer upp förstås! Även den önskningen gick i uppfyllelse. Två gamla "problem" problem kunde tickas av vilket kändes gott. Båda kräver balans samt att man står på fötterna och minimalt med fingerstyrka. Lätt när man väl får till det!
onsdag 27 mars 2013
onsdag 20 mars 2013
Resta
Nu har vi varit i Resta två helger i rad. Kan varmt rekommendera ett besök. Endast 35 min från Uppsalas södra delar med bil. Ta gärna med stålborste, det finns en hel del att göra. Här kommer ett litet smakprov från Hagen. Efter att ha sett Adam Ondra missa flashen på La Marie Rose så blev jag inspirerad att bjuda på något liknande (Bill the cat skall enligt förste bestigaren vara en femma). Håll till godo.
lördag 9 mars 2013
Livskvalité
En milstolpe i våra liv.
Jag minns det som igår, en underbar sommardag för 6,5 år sedan. Linus var två-tre veckor och vi var ute på landet. Mamma sa att hon och pappa kunde titta på Linus om jag och Emil ville ta en cykeltur eller så. Ok, efter lite amning och pussande hoppar vi upp på cyklarna och racear
Runt landskapet i kanske 30-40 minuter. Hela tiden hör jag bebisskrik i huvudet. Inte bara lite gnäll utan, ja några av er vet hur en riktigt liten, hungrig, bebis kan låta.
När vi cyklar in på tomten hörs inte ett ljud! Linus har ju självklart legat och snusat hur mysigt som helst på verandan hela tiden vi var borta.
I tisdags hade vi barnvakt till alla tre för första gången för att åka och klättra tillsammans. Jag såg att Emil kollade telefonen ett par gånger för att se om farmor som var hemma med barnen hade ringt. Med småbarnstempot i kroppen blev jag trött på en halvtimme och kom liksom inte på att jag faktiskt för en gång skull hade tid att sitta ner och pausa en stund.
Idag, fjärde uteklättret för säsongen men första heldagen.
Helt fantastiskt! Man förstår nästan inte hur man har överlevt denna låååånga vinter.
Känslan i kroppen i bilen på väg hem i solnedgången med ömmande fingertoppar och russinätande barn i bilen är svårslagen!
Jag minns det som igår, en underbar sommardag för 6,5 år sedan. Linus var två-tre veckor och vi var ute på landet. Mamma sa att hon och pappa kunde titta på Linus om jag och Emil ville ta en cykeltur eller så. Ok, efter lite amning och pussande hoppar vi upp på cyklarna och racear
Runt landskapet i kanske 30-40 minuter. Hela tiden hör jag bebisskrik i huvudet. Inte bara lite gnäll utan, ja några av er vet hur en riktigt liten, hungrig, bebis kan låta.
När vi cyklar in på tomten hörs inte ett ljud! Linus har ju självklart legat och snusat hur mysigt som helst på verandan hela tiden vi var borta.
I tisdags hade vi barnvakt till alla tre för första gången för att åka och klättra tillsammans. Jag såg att Emil kollade telefonen ett par gånger för att se om farmor som var hemma med barnen hade ringt. Med småbarnstempot i kroppen blev jag trött på en halvtimme och kom liksom inte på att jag faktiskt för en gång skull hade tid att sitta ner och pausa en stund.
Idag, fjärde uteklättret för säsongen men första heldagen.
Helt fantastiskt! Man förstår nästan inte hur man har överlevt denna låååånga vinter.
Känslan i kroppen i bilen på väg hem i solnedgången med ömmande fingertoppar och russinätande barn i bilen är svårslagen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)