Jullov

Familjen Rastlös gör det bästa av den gröna julen. 

Nils är bestämd på morgonen och säger 

- Ut, äta korv!

Visst det är ju bara att lyda. 

Sen sover man ju så gott utomhus också.

Särskilt när ens föräldrar är sådana skillade vindskyddsbyggare!

Jag har som vanligt strulande finger men skogsutflykt passar ju alltid. 

Det är härligt att ha fikakompisar med sig också. 

Även jag fick pysa ut lite rastlöshet i joggingspåret mesans maken fixade grytan och middagsgästerna passade barnen. 

Om det fortsätter så här kanske 2013 har ett par klätterdagar kvar att bjuda på!

Korvkoja med tomtesällskap!

Movember

Novemberstick?

Njae, men mustaschen har iallafall fastnat månaden till ära. Alltid något. 

Vi har ju i alla fall varit ute. Trots väta och en stukad fot. Var det kanske Emils vår och sommarträning på slantboarden som gav resultat ändå. Bara en och en halv vecka efter stukningen är han ute i skogen och kör igen. Och inte bara brännare.  

Starkt! Vill man så går det. 

Barnen hänger ju så klart med jämt. Ibland krävs det lite mutor bara. Lördagsgodis t.ex. Tyvärr blir även kortlekar, pysselböcker och vantar lite fuktiga efter ett tag. 

Och när man har varit ute i en fuktig skog halva dagen är det skönt att komma hem och sortera sina nappar. 

Stick på Åland

Helgen 11-13 oktober gav vi oss av till Åland för ett par dagars familjemys, klättring och bunkring av öl. Solen sken barnen mumsade färjegodis, vi kurade under täcken på nätterna, kikade på stjärnor och njöt av en minisemester som var precis så härlig som de ska vara. 

En ovanlig sommar!

Denna sommar kan vi nog bocka och tacka för all underbar sol som skinit på oss. Jag tycker det är underbart när man liksom aldrig funderar på om tjocktröjan är med eller inte. Likaså att inte behöva känna efter vilken temperatur det är på vattnen innan man hoppar i. Så ska det va!

Senapsstyrka!

Den senaste tiden har det onekligen gått väldigt bra på klätterfronten. Dessutom har något så unikt som att både Tina och jag prickat in en toppform samtidigt. Inga skador (peppar, peppar), inga nyförlösta amningssymptom och inga gravidmagar. Jippi... När senapen och försäkringskassan dessutom gett oss möjligheten att klättra mer och roligare den senaste tiden så är det kanske inte så konstigt om några gamla projekt plötsligt är görbara.

På Åland över Valborg sändes det friskt och det var bland annat ombytta roller på ? i Kasviken och Hammas finger crack gentemot förra Valborg (se film). Väl hemma igen behövdes några vilodagar efter fyra tuffa dagar på Åland innan det var dags att beta av lite på hemmaplan (se film 2).

Idag kändes det dock som om solens strålar snart kommer komma in med full kraft och Nils har påbörjat inskolning på dagis så eventuellt kommer sändartakterna mattas av lite, men vem vet...

Klätterfamiljen gör dubbelvolt!

 

Och så ska man ju passa på att njuta de där dagarna när man kan!

Emil fick bestämma dagens resmål.

Han valde Jumkil. Dete visade sig vara ett bra val för båda.

Jag kunde hjälpa Emil att hitta rätt sekvens för honom och med mitt guldfiskminne är det bra att ha någon som kan påminna en om vilken hand man ska flytta vart!

Vi fick mao gör Volt båda två. Snabbt gick det också, Nils sov i hängmattan och storkillarna skulle inte hämtas än på ett tag så vi hann med att njuta av sol, fågelkvitter och kaffe en stund!

Nedan tjejbetan.



 

 

 

 

Ååååå hälen sitter, men.....

...sen kommer svingen!

Bara att toppa ur!

Bumling i Linköping

Åkomma: Klätternöjdhet

 

Symptom: Ledbrutenhet, muskelvärk, ledvärk, trötthet, röda fingertoppar, solbränna och lätt illamående. Sitter vanligtvis i två till tre dagar därefter kan klättersug ta över vilket leder till att patienten upprepar sitt beteende om möjlighet ges.



 

 

 

 Tina heelhookar på Meles meles i Knutby.

 

Emil klättrar Tussilago i Knutby.

Tina klättrar Myggish i Knutby.

 



You win some you lose some!

Grottan i Höversby.

 

Picknick under Tussilago i Knutby.

Johan och Jenny slappar framför Tjurblocket påhejade av Nils.

 

Tina på Profetia på Tjurblocket.

Tina klättrar Perk sa kärr... i Knutby.



Pappa pappa barn i Focksta

Jag och Nils var i Focksta med Nikki och Doris och njöt av tidvisa vårsolsglimtar. På grund av snöläget höll vi oss kring jaktstugan. Barnen var glada sticket var bra och kaffet gott vad mer kan man önska... Jo att man kommer upp förstås! Även den önskningen gick i uppfyllelse. Två gamla "problem" problem kunde tickas av vilket kändes gott. Båda kräver balans samt att man står på fötterna och minimalt med fingerstyrka. Lätt när man väl får till det!

Resta

Nu har vi varit i Resta två helger i rad. Kan varmt rekommendera ett besök. Endast 35 min från Uppsalas södra delar med bil. Ta gärna med stålborste, det finns en hel del att göra. Här kommer ett litet smakprov från Hagen. Efter att ha sett Adam Ondra missa flashen på La Marie Rose så blev jag inspirerad att bjuda på något liknande (Bill the cat skall enligt förste bestigaren vara en femma). Håll till godo.

Livskvalité

En milstolpe i våra liv.
Jag minns det som igår, en underbar sommardag för 6,5 år sedan. Linus var två-tre veckor och vi var ute på landet. Mamma sa att hon och pappa kunde titta på Linus om jag och Emil ville ta en cykeltur eller så. Ok, efter lite amning och pussande hoppar vi upp på cyklarna och racear
Runt landskapet i kanske 30-40 minuter. Hela tiden hör jag bebisskrik i huvudet. Inte bara lite gnäll utan, ja några av er vet hur en riktigt liten, hungrig, bebis kan låta.
När vi cyklar in på tomten hörs inte ett ljud! Linus har ju självklart legat och snusat hur mysigt som helst på verandan hela tiden vi var borta.

I tisdags hade vi barnvakt till alla tre för första gången för att åka och klättra tillsammans. Jag såg att Emil kollade telefonen ett par gånger för att se om farmor som var hemma med barnen hade ringt. Med småbarnstempot i kroppen blev jag trött på en halvtimme och kom liksom inte på att jag faktiskt för en gång skull hade tid att sitta ner och pausa en stund.

Idag, fjärde uteklättret för säsongen men första heldagen.
Helt fantastiskt! Man förstår nästan inte hur man har överlevt denna låååånga vinter.
Känslan i kroppen i bilen på väg hem i solnedgången med ömmande fingertoppar och russinätande barn i bilen är svårslagen!

Ny lekkamrat

När andra hänger på gymet fem- sex gånger i veckan gäller det att inte hamna på efterkälken alltför mycket. Då kan man skaffa sig nya lekkamrater på postorder. Denna goding,
snart på ett utlämningsställe nära oss.
(Kommer faktiskt också börja använda den när/om nu det onda fingret sen två månader tillbaka vill bli bra!)

Vad hände?

Jag vill också summera året. För att göra det enkelt gör jag det i siffror.
Jag nämner saker utan inbördes, utbördes eller utvärtes oordning.

Antalet sömntimmat i sträck i snitt per natt ca 2, som också representeras av antalet penicillinkurer i familjen och resor till Åland. Antal nätter i husvagnen 33, vällingflaskor skakade 500. 250 är siffran för bakade bullar och förmodligen även antalet mackaroner upptorkade från golvet.

f 

Nummer 1 stämmer på antalet nya jobb i familjen och också antalet tappade tänder, (med två dagars marginal!) och resor till Fontan.

52 är antalet tvättmaskiner körda och också siffran i timmar vid eller i badkaret.


Bad timmarna går inte att räkna men antalet partier Vändåtta, Vändtia, Skipbo eller Uno blir nog 75. Antalet situps med eller utan barn på magen  4680 och antalet kilometer med joggingskorna cirkus 520. Skidspårskilomerer hann nog bli 40 iallafall.

Utomhusklättertillfällena höftar jag till med kanske 70-80 stycken. Summan pengar spenderade på bio=0, summan pengar spenderade på lego vill jag inte tänka på!
Antalet Ålandsöl druckna många, och antalet grillade måltider ca 20 villket nog är siffran för antalet hembakade pizzor och bastubad också.

 Hamburgerrestaurangmåltiderna blev nog bara tre det gångna året och antalet myggor pangade 154. Antalet byggdammpartiklar inandades är oräkenliga.  Men till slut favoritsiffran tre representeras familjens fantastiska ungar!

 

Gott slut och gott nytt!