Nya arbetsplatser och nya härliga, superduktiga klättrande kollegor. Ok, hur ska jag tackla det här nu...
Jag, 37 årig trebarnsmorsa med något begränsade träningsmöjligheter och antal sovtimmar.
Dom, ungdomar i sina bästa år med endast sin egen tid att ta hänsyn till, eller hur?!
Nu gäller det att inte jämföra sig med DOM utan att hantera situationen på ett smart sätt.
Hur då då? Jo, kanske genom att se, lära och inspireras.
Men hur ska jag, om jag överhuvud taget ska, inspireras till att förbättra min absolut svagaste sida, urtoppningar, när man ser de unga starka friska och hela toppa ur det ena hårda problemet efter det andra? Jag erkänner gärna att det är frustrerande. Det är inte sällan jag sitter där och tittar upp och tänker att jag nog skulle kunna göra det där om det var första flytten på problemet istället för sista. Ska jag kanske bara fortsätta vara feg och smart? Jag hör ofta historier om folk som opererat korsbandet och drar av det igen. Där vill inte jag hamna. Så, jag får nog hålla mig till fegisklättringen helt enkelt och tänka den klassiska tanken "Du är bra som du är":) Och bara jämföra mig med människor i samma situation i livet som jag. Bla, bla, bla...nästa inlägg tack:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.