Stormstegsvår

Nu är det klätterväder. 

Jag s.k.i.t.e.r. i om problemet har legat i sol hela dagen och sloprarna är så där mysigt ljumna. Då kan jag klättra. 

Vi besökte ett nygammalt ställe och borstade lite nytt. 

Emil på nytur. 

klättrade lite, tröstade ledsen "bakis" sjuåring som fick fel färg på tallriken till plättarna,

 klättrade skithögt och läskigt men enligt ryktet Uppsalas finaste 6a. Jag vet inte om jag håller med, jag var för rädd för att njuta. Den låg iaf. fint i em. solen. 

Febern håller i sig men tandvärken känns åtminstone knappt efter en Ipren. 

Sedan bjudna på middag med lek hos goa vänner. 

Idag sommarhjul på bilen så att vi kan brumma iväg med ekipaget, och trädgårdsarbete mera grillning. 

Sverigevår!

När väl finvädret kommer så finns det ingen hejd på det. 

Trots förkylningar, dagistider att passa, tandvärk, heltidsjobb, ständiga fingerskador och konstant trötthet är vi ändå ute och klättrar. Fler än en gång har en ju undrat vad vi egentligen håller på med. Lika många gånger tänker vi att det ju faktiskt är värt det. 

Ibland går det bra och ibland går det inte alls. När man då kommer hem och upptäcker att man faktiskt har feber är det ju lite skönt, skönt att få bekräftat att man (läs Tina) inte bara är svag utan att det finns en orsak till tungheten i kroppen. 

Hur som haver solen skiner och tvågångeriveckanstatistiken hoppas jag håller i sig, helst utan feber dock. 

Jobbar på att Uppsala ska få så många betafilmer som möjligt på 27crags. Det är kul. Härligt att fler lägger upp filmer också. Bra för oss lata människor med ständig tidsbrist.