Vad fick jag gjort?

När vi åkte till Fontan denna gång var det som att åka för första gången för mig. Första gången vi åkte 2009 hade jag en fyra veckor gammal trasig A2 pulley och klätterförbud, inte de bästa förutsättningarna.
Andra gången vi åkte 2010 hade jag ett trasigt korsband med mig i bagaget, inte de bästa förutsättningarna.
År 2011 hade jag tjock mage så då åkte vi till Åland istället. I år skulle jag då få lite revansch. Med tre barn och väskorna fulla med lego, snuttefiltar, välling, blöjor och en och en annan klätterpinal började vår resa kl 04.30 på lördag morgon den 5/5, Melkers fjärde födelsedag. Han har nu firat tre av fyra födelsedagar med chokladtårta i Fontan.
Kl. 17 samma kväll var vi i Elephant och klättrade. Varje dag hotades det med regn så varje dag klättrade vi som om det var den sista. På morgonen vaknade vi dock till solsken alla dagar utom den första. Då satt vi inne och pimplade kaffe, läste förare och spelade vändtia, Linus nya favoritspel.
En vilodag fick vi och den spenderades traditionsenligt på Decathlon.
Sex klätterdagar på en vecka är inte dåligt. Linus och Melker hade nog flest sends med sig hem, Nils körde bulldozer med sin lilla hand i sanden och en hel del av den, sanden alltså, hamnade nog i hans mage.
Jag hade tre mål,
1.  att få göra La Marie Rose, Fontans första 6a, check! Men fy f-n för nedstigningen, tur att Björn var med och kunde rädda mig...

2. La Voie Michaud i Elephant, check! Det gick lite för lätt bara, men som sagt med en hel kropp så...

3. Att göra en 7a. Det blev Rince-Mi i Roche Hercules. Ska man prestera är det ju bäst att göra något man är bra på, d.v.s. låga,  tak och campusproblem. Lite för lätt trots att hålen var tokblöta och slutjuggen var en vattenpöl men som sagt passar det så passar det.

Trevliga resor ger ju mersmak. Varför vänta till våren när det är en härlig höst innan. Om jag nu inte får jobb till hösten kanske vi kan bränna ner i september igen.