Är det sant att jag håller ett barn på min armoch ser mig själv i dess blick,att fjärdarna gnistra och jorden är varmoch himmelen utan prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,vem är jag, vad bär jag för namn?Du skrattande knyte med solblekt hår,hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.Var har jag varit förut?Jag väntade visst miljoner år på denna enda minut. (...)
- Erik Lindorm
...och att dessutom fått göra det tre gånger känns ju nästan löjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.