När allt är underbart!

Nu ÄNTLIGEN sitter jag här med vår "lilla" klump på bröstet, snusar honom i nacken och kan inte känna något annat än total lycka!

Trebarnsfar sedan någon timme.

Nils föddes på dagen två veckor efter beräknat datum. Intet är som väntans tider säger man ju och jag kan nu med all rätt säga att jag tillhör dem som vet hur det är. Man är trött, orolig, less, förväntansfull, pirrig och vill liksom bara ha det gjort. Det där enorma steget som är oundvikligt vill man bara ta, NU!

Vi hade tid för överburenhetskontroll på tisdagen och natten till tisdage satte det igång spontant. Jag låg och funderade på om jag skulle väcka Emil och ringa mormor och förbereda på barnvakt. Kl. 8.30 var det dags att skjutsa till dagis och Emil frågade om jag trodde att han skulle hinna Jag sa ja, för jag märkte att så länge jag låg still var det ganska lungt. Så Emil skjutsade och jag ringde förlossningen och förberedde dem på att vi kanske kommer snart. Där sa de att vi skulle vara beredda på att förloppet kunda avstanna, he he, tänkte jag då, här kommer inget att stanna av...
När Emil komm tillbaka åt jag lite pannkaka, Emil fikade, jag andades, Emil klockade. Ja, det blev ju lite tråkigt så jag föreslog att vi skulle kolla lite klätterfilm istället. Så snart jag reste mig kom värkarna nästa på varandra, spännande, ska vi åka in istället?
Nej vi kollade Progression, en klätterfilm. Jag kan ju erkänna att det var lite irriterande att ta värkarna när klättrarna i filmen inte andades i takt med mig. Nåväl max 14 andetag märkte jag var jobbiga, så det var bara att räkna ner när det kom en värk, jag visste att efter ca. 14 andetag var det lungt igen, ett par minuter.
Jag såg inte jättemycket av filmen...

När det var slut och jag reste mig upp kom värkarna super tätt igen och då ringde vi igen och sa nu kommer vi in. Då var kl 11.30. Jag fik aukupunktur i huvudet för att slappna av i benen och blev undersökt. Var lite nervös att det bara skulle vara öppet 3 cm eller så, men 7 cm var det. Puh! då var det iaf något på G.

Någonstans långt borta hörde jag hur barmorskan och undersköterskan var imponerade över hur jag andades. Barnmorskan frrågade Emil om jag hade gått mycket på yoga. Ja, det var ju fem och ett halvt år sedan men andningen är ju liksom det enda du själv styr över när du föder barn så det är ju liksom en livlina!

13.16 kom så Nils ut med ett hav av fostervatten och med en jättepung! Alldeles hal, varm och helt perfekt. 4350 g tung och 52 cm lång, fick jag honom på "landningsbanan" Är man yngst i familjen gäller det att starta lite högre så att man inte har så långt att komma ikapp. Emil gjorde årets klipp och mor och barn satt inte längre ihop.

På kvällen sprang Emil bort till ICA Hörnan och köpte en Brieost till mig, mmmm!

Hemma väntade två fina storebrorsor.

Det första Linus sa när han såg Nils var,

- Åh, han ser precis ut som jag ville. Jag ville att han inte skulle ha något hår och det har han inte!

Hmm, hur fungerar sådana här?

Till middag firade vi födelsedag med hummer och en flaska Bollinger, momor vet hur födslar ska firas.

Nu väntar boulderskogarna på att få visa upp sig för en ny Splundbergare, barnvakten är bokad för inomhuspassen på torsdagar och jag har redan med hjälp av Melker fått första träningsvärken efter ett "playparkworkout" pass. Nåväl leka följaJohn med en treåring i en lekpark ÄR jobbigt.